Tankarna är toma, men jag vill bara gråta.
Det är nån slags efter reaktion som jag lyckas få varje gång jag tar upp
nån form av terapi på nytt...
Allt man lägger under ytan har dom en förmåga
att få fram, både verbalt och känslomässigt.
Det är efteråt man känner att nej, jag ska inte gå i terapi,
för jag mår dåligt av det...
men det är väl just det som är grejjen kanske...
man arbetar bort undermedveten skit....