..........

Just nu är jag tillbacks på ruta ett... inte ens de..ruta noll.
Jag kämpar och kämpar men kommer ingenstans.. det känns så orättvist,
men jag vet ju så väl att ingenting är rättvist här i världen.
Jag vet att jag skulle klarat det här galant för bara ett par månader sen.. men jag har
verkligen lyckats tappa alla mina krafter.
Jag orkar ingenting, det känns som att man faller hårdare och hårdare för varje gång..
och det tar längre och längre tid att repa sig..
Jag vet inte vad som händer inom mig.. jag känner inte igen mig själv..
Jag går under av minsta motgång just nu... men jag har ingenstans att bo..
jag känner mig så känslig.. men verkligen allt går emot mig nu.
Jag kanske överdriver, kanske allting blir bra snart...
jag vet ju att jag kämpar, hela tiden, även om jag egentligen inte orkar..
jag hade egentligen bara velat skita i allt, men det funkar inte så..
man måste kämpa för att komma nånstans i livet..
kanske allting blir jätte bra snart igen..
(men det känns som att jag kommer hinna få en hjärnblödning och dö innan dess;)
neeee.. fy, fuck you nattis... måååste tänka positivt... måste vara glad..
måste vara social.. måste behålla livsglädjen... måste sköta jobbet...

Men jag har vääärldens bästa flickvän!!! <33
Det känns helt underbart!!! Synd bara att allt annat ska ta så jävla mycket tid och kraft...
hade velat lägga all den tiden och energin på henne istället! LOVE <3