Häftigt möte!

Alldeles nyligen började jag skriva på ett filmmanus... från att bara ha skrivit romaner tidigare... jag har googlat lite på hur man skriver filmmanus och scenbeskrivningar... jag har väl lyckats få ett grepp om grundreglerna, men det är ju inget jag skulle kunna lära mej på en dag...

Idag när jag var inne på Sofina för att köpa revben etc. å står i kassan å väntar så kommer det fram en kille till mej, med lite udda men häftig stil... han ville hälsa och jag blev lite fundersam över vad det här var för typ... mitt uppe i mitt köp och i min betalning, men när jag var klar berättade han att han arbetar som regissör och manusförfattare, och att han tyckte att jag hade gjort mej bra på film. Jag berättade att jag själv skriver böcker, men precis börjat prova på att skriva ett filmmanus... han tyckte det var jätte roligt och drog fram sin jobbdator... jag berättade att jag precis börjat läsa på om hur man skriver scenbeskrivningar men att jag undrade över hur man skriver när man hör en persons tankar, utan att han/hon pratar... han drog upp ett av sina manus och började skrolla... (VOICE OVER) - ahaa! sen visade han en massa andra knep etc.
Jag fick även se några korta klipp ur några av hans filmer... grym!!
Kan säga att jag blev sjukt inspirerad och motiverad till att gå över från böcker till film! Wooow!
Han sa att jag borde komma till Californien om jag vill bli något inom film.! Fast konkuransen där är nog inte att leka med... hans argument var: "man ska tro på sej själv, oavsett där konkuransen är hård" sjukt beundransvärd kille!
Jag berättade iallafall att jag inte var så intresserad av att stå framför kameran, utan ville satsa på skrivandet i första hand... då fick jag hans visit kort med mejl adress och allt och han sa att jag kunde mejla honom när som helst när jag hade frågor jag undrade över i skrivandet... och att han gärna ville hålla kontakten! vilken grejj!! jag som alltid har tusen frågor om allt, skulle aldrig lyckas hitta någon rådgivare inom film, och absolut inte gratis!!! Fan vad kul att känna någon med erfarenhet av filmbranschen, om det nu blir ett bestående intresse...
Sen att min engelska inte är bland de bästas är ju en sak... men det skadar ju inte att få använda den!!

Ciao. <3

Inre kaos

Mitt dåliga samvete sköljer över mig... något jag släppt så mycket, passerar mina tankar allt mer sällan...
men nästan varje gång de kommer upp i mitt huvud känner jag skuld...
Skuld över de som fått mig att känna mig sviken, ensam, övergiven, oviktig, så många gånger..
Jag frågar mig själv vad som är rätt att känna, och vad som är fel....
Försöker se mig själv ur en annan person... jag, men ändå någon visare, som någon jag önskar gav mig vägledning...
 jag vet inte hur ofta jag sitter med tårar på kinderna, i min ensamhet, för det är bara då jag får utrymme för tankar som egentligen känns onödiga.. men samtidigt viktiga att bearbeta...
jag vet inte hur ofta jag drömmer mardrömmar, det känns allt mer ofta ibland.. det sägs att drömmar är tankar man bearbetar... men jag tänker sällan på det som är förflutet... försöker oftast tänka framåt, och positivt.. men nånstans undermedvetet så kanske... det ligger där inom mig och finns med mig överallt,
som något man bär, men inte kan lägga ifrån sig.
Jag hatar att känna känslor som får mig att känna mig elak och orättvis... det ger mig dåligt samvete och jag försöker ständigt trycka bort allt sånt. Försöker att glömma, tränga bort och låta försvinna... försöker tänka att det är och var lite bättre, än vad verkligheten är.

delar av det som varit, får mig att känna mig dålig... orättvis.. men hur kan jag skaka av mig det?
det är en del av mig som alltid kommer tynga ner mig... men vad känns mest? det som varit, eller de tankar och känslor jag känner över det? om det är tankarna, känslorna och de ärr som blivit... borde de väl kunna försvinna? men hur?