Mitt dåliga samvete sköljer över mig... något jag släppt så mycket, passerar mina tankar allt mer sällan...
men nästan varje gång de kommer upp i mitt huvud känner jag skuld...
Skuld över de som fått mig att känna mig sviken, ensam, övergiven, oviktig, så många gånger..
Jag frågar mig själv vad som är rätt att känna, och vad som är fel....
Försöker se mig själv ur en annan person... jag, men ändå någon visare, som någon jag önskar gav mig vägledning...
jag vet inte hur ofta jag sitter med tårar på kinderna, i min ensamhet, för det är bara då jag får utrymme för tankar som egentligen känns onödiga.. men samtidigt viktiga att bearbeta...
jag vet inte hur ofta jag drömmer mardrömmar, det känns allt mer ofta ibland.. det sägs att drömmar är tankar man bearbetar... men jag tänker sällan på det som är förflutet... försöker oftast tänka framåt, och positivt.. men nånstans undermedvetet så kanske... det ligger där inom mig och finns med mig överallt,
som något man bär, men inte kan lägga ifrån sig.
Jag hatar att känna känslor som får mig att känna mig elak och orättvis... det ger mig dåligt samvete och jag försöker ständigt trycka bort allt sånt. Försöker att glömma, tränga bort och låta försvinna... försöker tänka att det är och var lite bättre, än vad verkligheten är.
delar av det som varit, får mig att känna mig dålig... orättvis.. men hur kan jag skaka av mig det?
det är en del av mig som alltid kommer tynga ner mig... men vad känns mest? det som varit, eller de tankar och känslor jag känner över det? om det är tankarna, känslorna och de ärr som blivit... borde de väl kunna försvinna? men hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar