Jag höjer upp andra genom att trycka ner mig själv.
Och många av dom höjer upp sig själva, genom att trycka ner mig.
Det känns fel, men det är ju samtidigt jag som ger dom bettet, och dem som bara nappar på det.
Men varför gör jag så?
Är det medvetet för att sänka ner mig själv? eller är det för att lyckas höja upp dem?
Oavsett så är det något jag mååste arbeta bort... för jag har nog varit sån så länge jag kan minnas...
Jag har alltid hatat när människor skryter om sig själva... jag tål det inte.. eller jo, i en viss mån... man får gärna tala gott om sig själv, men det är en annan sak för mig...
men människor som försöker höja upp sig själva genom att klanka ner på andra har jag alltiiid sett ner på...
och kommer antagligen fortsätta göra.
Jag står alltid upp för de svaga, men jag säger aldrig ifrån när de gäller mig själv...
blir jag riktigt arg eller sur, då får man veta det. Men det krävs mycket för att få mig till det...
Jag är inte småsint, men en del saker gör mig riktigt ont, undermedvetet...
efter ett tag sållar jag bort personer som inte lever upp till de kraven jag vill att en vän ska ha..
det är därför så många säger till mig att jag har så fina vänner... för det är dom jag verkligen är rädd om och tar vara på... om man uppskattar sina vänner tycker jag man ska visa de... bra vänner förtjänar uppskattning.
För det är svårt att hitta dom där guldkornen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar