Skulle vilja lämna den här staden... Och kanske en dag gör jag det

Tankarna är toma, men jag vill bara gråta.
Det är nån slags efter reaktion som jag lyckas få varje gång jag tar upp
nån form av terapi på nytt...
Allt man lägger under ytan har dom en förmåga
att få fram, både verbalt och känslomässigt.
Det är efteråt man känner att nej, jag ska inte gå i terapi,
för jag mår dåligt av det...
men det är väl just det som är grejjen kanske...
man arbetar bort undermedveten skit....

I would do anything for love, but i won´t do that.
No, I can´t do that.

Helt frälst i den här låten....

go go <3

tänk efter en, två, tre gånger innan du...

Jag höjer upp andra genom att trycka ner mig själv.
Och många av dom höjer upp sig själva, genom att trycka ner mig.
Det känns fel, men det är ju samtidigt jag som ger dom bettet, och dem som bara nappar på det.
Men varför gör jag så?
Är det medvetet för att sänka ner mig själv? eller är det för att lyckas höja upp dem?
Oavsett så är det något jag mååste arbeta bort... för jag har nog varit sån så länge jag kan minnas...

Jag har alltid hatat när människor skryter om sig själva... jag tål det inte.. eller jo, i en viss mån... man får gärna tala gott om sig själv, men det är en annan sak för mig...
men människor som försöker höja upp sig själva genom att klanka ner på andra har jag alltiiid sett ner på...
och kommer antagligen fortsätta göra.
Jag står alltid upp för de svaga, men jag säger aldrig ifrån när de gäller mig själv...
blir jag riktigt arg eller sur, då får man veta det. Men det krävs mycket för att få mig till det...
Jag är inte småsint, men en del saker gör mig riktigt ont, undermedvetet...
efter ett tag sållar jag bort personer som inte lever upp till de kraven jag vill att en vän ska ha..
det är därför så många säger till mig att jag har så fina vänner... för det är dom jag verkligen är rädd om och tar vara på... om man uppskattar sina vänner tycker jag man ska visa de... bra vänner förtjänar uppskattning.
För det är svårt att hitta dom där guldkornen...

.....

Sönder riven inuti. Tömd på allt...
allt som nånsin funnits där, men som när som helst kan ryckas ifrån en,
av ett samhälle, värt att misstro.

Häftigt möte!

Alldeles nyligen började jag skriva på ett filmmanus... från att bara ha skrivit romaner tidigare... jag har googlat lite på hur man skriver filmmanus och scenbeskrivningar... jag har väl lyckats få ett grepp om grundreglerna, men det är ju inget jag skulle kunna lära mej på en dag...

Idag när jag var inne på Sofina för att köpa revben etc. å står i kassan å väntar så kommer det fram en kille till mej, med lite udda men häftig stil... han ville hälsa och jag blev lite fundersam över vad det här var för typ... mitt uppe i mitt köp och i min betalning, men när jag var klar berättade han att han arbetar som regissör och manusförfattare, och att han tyckte att jag hade gjort mej bra på film. Jag berättade att jag själv skriver böcker, men precis börjat prova på att skriva ett filmmanus... han tyckte det var jätte roligt och drog fram sin jobbdator... jag berättade att jag precis börjat läsa på om hur man skriver scenbeskrivningar men att jag undrade över hur man skriver när man hör en persons tankar, utan att han/hon pratar... han drog upp ett av sina manus och började skrolla... (VOICE OVER) - ahaa! sen visade han en massa andra knep etc.
Jag fick även se några korta klipp ur några av hans filmer... grym!!
Kan säga att jag blev sjukt inspirerad och motiverad till att gå över från böcker till film! Wooow!
Han sa att jag borde komma till Californien om jag vill bli något inom film.! Fast konkuransen där är nog inte att leka med... hans argument var: "man ska tro på sej själv, oavsett där konkuransen är hård" sjukt beundransvärd kille!
Jag berättade iallafall att jag inte var så intresserad av att stå framför kameran, utan ville satsa på skrivandet i första hand... då fick jag hans visit kort med mejl adress och allt och han sa att jag kunde mejla honom när som helst när jag hade frågor jag undrade över i skrivandet... och att han gärna ville hålla kontakten! vilken grejj!! jag som alltid har tusen frågor om allt, skulle aldrig lyckas hitta någon rådgivare inom film, och absolut inte gratis!!! Fan vad kul att känna någon med erfarenhet av filmbranschen, om det nu blir ett bestående intresse...
Sen att min engelska inte är bland de bästas är ju en sak... men det skadar ju inte att få använda den!!

Ciao. <3