Nattskriveri...

När jag inte har någon omkring mig, så längtar jag efter kärlek. Men när jag träffar någon så blir jag rädd, och undrar om jag verkligen är redo. Och jag tror att det ofta blir så i samband med att någon går fortare fram känslomässigt eller i allmänhet, än vad jag gör.. för jag vill och behöver ta det lugnt och stegvis. Måste allt bli så allvar så fort man börjar ses? Kan man inte lära känna varandra succesivt, och ha en oskyldig romans utan regler och krav? Och själv få känna efter att det inte finns intresse för något annat än den personen... innan det blir en förpliktelse och ett krav?
Jag gillar inte alls att känna mig pressad.. det ska ges utrymme för ett ev. intresse att växa fram... i sin takt, och fram tills dess borde allt bara få vara kravlöst. Det finns inga garantier för kärlek, därför tycker jag att det ska få lov att vara kul och kravlöst.
Att känna sig pressad eller stressad i något får en bara att vilja fly.. men får man de utrymme och den frihet man behöver blir det så mycket lättare att ta reda på vad man vill å vad man känner i sin egen takt...

Jag vill absolut inte stressa med kärlek... nu har jag jobb och lägenhet och det är en bra början!!
Sen längtar jag ihjäl mig tills jag får barn.. och många vill jag ha. haha. Men även om man planerar massa kring barn och när etc. så är det något som inte går att planera i förväg... när det är läge så är det. Försöker att sluta tänka på det så mycket... men aaaaawe.

Kryssningen 2011

Jenny (L)

MED Ljud! <3

Words

Who´s heart will be your first to break?
And which way are you supposed to take?
I know you dream your life away,
I know it´s hard for you to stay.
But when you face the fear,
I promise I´ll be there.

<3

Jag antar nya utmaningar hela tiden...

varför kan jag aldrig stanna upp?

Känns som att ständigt fly från allt...

utan att veta varför...

<3

Grattiiiis!!!

Vill gratulera en av de finaste människorna på denna jord.. önskar dig en kanondag!

Vilket jag redan har hört att du kommer få...! Heaven 23... Lyx!!!<33

Vill tacka dig för att du alltid finns till 110% för mig... och jag vill finnas där för dig, precis lika mycket..

För jag kommer alltid älska dig, oavsett vad! <3

Ha det så kul ikväll, å sup försiktigt..!

PUSS!

I bare my soul for you

Jag försöker att alltid vara stark, att alltid ha ett positivt tänk... men jag vet att innerst inne är jag bara en liten, liten tjej som skulle vilja krypa upp i en trygg famn och lämna allt ansvar ifrån mig.
Det har varit ett ganska omtumlande år... med många förändringar på alldeles för kort tid.
Det känns som att hur mycket man än kämpar, så räcker det inte till... vad krävs av mig?
Och hur länge ska det fortsätta så här? Ska jag tillåta att det fortsätter så här? eller kan jag själv sätta stopp för det och bryta mönstret?
Mitt i allt elände, så känner jag trots allt någon slags trygghet.. för jag vet att jag kan lita på mig själv, jag vet att om det är någon som aldrig sviker mig, så är det jag.
Jag hatar att vara negativ, men ibland måste jag... jag bearbetar mina känslor genom att skriva,
och sen är allt bra igen.. då ser jag allt lite ljusare, och det är ju underbart! :)
Imorgon ska jag på möte.. det kommer antagligen gå åt helvete, men nu är jag iaf igång :)
Och lägenhets jakten fortsätter... snälla, flytta nu inte in i nått jävla kollektiv bara...